Det Humanistiska Manifestet
Det Humanistiska Manifestet
- En liten skrift om humaniorans stora roll
Bästa humanist eller blivande humanist. I all anspråkslöshet följer här en kort skrift som har till syfte att dels hjälpa dig att svara på en ofta förekommande fråga som är potentiellt självförtroendesänkande och dels hjälpa dig att i allehanda sammanhang kunna sätta motvärn mot de fördomar gentemot dina intresseområden som du kanske möter. Det övergripande syftet med denna skrift är alltså att ingjuta hopp och självförtroende och att påvisa att det framförallt är bristen på detta som är den största fienden i dina studier. Vi börjar:
- Vad får man för jobb när man läser det?
Detta är den första frågan som kan tänkas hejda dig som tänkt läsa eller läser något ämne inom Historia, Filosofi, Språk, Musik eller något annat humanistiskt ämne. Såhär svarar Utvärderingsenheten vid Lunds Universitet:
“Den arbetsgivare som söker en person som kan tänka kritiskt, lösa problem, uttrycka sig väl i skrift och följa kunskapsutvecklingen inom ett fält har anledning att anställa en humanist. Och av materialet att döma är detta också ofta vad de [arbetsgivarna] i praktiken gör.”
”Humaniora i yrkeslivet” (2008:249) heter Utvärderingsenhetens rapport som visar på just det som de flesta humanister nog vetat, men inte kunnat uttrycka på ett, för omvärlden, tillfredsställande vis. Vi får jobb. Vi är nödvändiga. Inte “bra att ha“. Nödvändiga.
Vi vet alla vad problemet är: raka linjer och siffror. När du får frågan “vad skall du bli på det?” förväntas du kunna svara omedelbart och redogöra för den exakta utstakade vägen som leder dig fram till en specifik tjänst - helst också på en specifik arbetsplats med specifika arbetsuppgifter med en specificerad lön. Det funkar inte så för oss - och för väldigt få om man tittar på verkligheten.
Men skall man peka ut en sak som kan sägas vara representativ för humanistiska utbildningar så vill vi ju gärna att den saken skall vara utvecklandet av ett kritiskt sinne. Någon som på grund av sin förmåga att tänka utanför ramar och på ett bra sätt formulera och lösa problem borde ha lätt att hitta sin väg in på arbetsmarknaden - på vilken plats som än är i behov av en sådan person - hur oväntad platsen än kan verka för någon med en smula fastare ramar i sitt tänkande. Och så är det också. Ovan nämnda rapport kommer även fram till att:
“80 % av de renodlade humanisterna/teologerna har arbete inom ett halvår efter avlagd examen och majoriteten av de övriga är föräldralediga. Det är också tydligt att de färdigheter som utbildningen inom humaniora och teologi ger studenterna som fullföljer sina studier på högre nivåer är relevanta för arbetslivet. Det föreligger alltså inte stora svårigheter för dessa humanister att skaffa sig meriter från arbetsmarknaden, och den övervägande delen av särskilt de ny utexaminerade studenterna finner arbetet adekvat. Oavsett examen har få studenter blivit riktiga höginkomsttagare inom de närmaste åren efter examen, men humanisterna skiljer alltså inte ut sig särskilt.”
Så ni - vi - förstår att det inte är så enkelt att man kan rita upp våra möjliga karriärvägar eller våra nyttoområden i klassiska tabeller med tre till fem olika möjligheter beroende på kalkylerade val i utbildningen; våra möjligheter är mycket större och mycket flexiblare än så och just därför får vi jobben. Vad det nu än blir för mer eller mindre oväntat jobb som vi till slut tar så är det allt som oftast vårt fritänkande som hjälper oss att se möjligheter där ingen annan kan.
- Varför är humanioran så viktig för samhället i stort?
Det här borde ni kunna. Det borde för all del alla kunna. Men tråkigt nog så lever vi i en tid där all relevant kunskap skall kunna uttryckas i siffror, grafer och diagram, och för att citera en ledare i tidningen Lundagård: “Kunskap som inte leder till koldioxidfilter, elbilar eller mediciner reduceras till 'flum'". Man kan tycka att det är en överdrift, men om så är fallet så är det hög tid att vi tar i och överdriver lite.
Det vi humanister sysslar med skulle kunna sammanfattas i orden mänsklig kultur. På ett eller annat sätt så sysslar vi alla med att analysera, problematisera och utöka vår kunskap kring just olika aspekter av mänsklig kultur - allt mänskligt: högt som lågt, stort som litet, gammalt som nytt. Frågan blir snarare: i vilket samhälle är detta inte relevant, varpå tanken osökt går till Orwell eller något liknande.
När vi nu talar om humaniorans roll i samhället så faller det sig naturligt att vi tar upp de poänger som allt som oftast tas upp i diverse försvarstal för humaniora såsom vikten av kritiskt tänkande, förståelse för det demokratiska system vi lever i, ökad tolerans, nyfikenhet inför andra människor och kulturer etc.
Men detta är inte ett försvarstal. Det behövs helt enkelt inte.
“Arbetsgivare söker idag mindre efter personer med snäva specialkompetenser än individer som kan kommunicera, samarbeta, ta initiativ och uppdatera sina kunskaper och färdigheter för att klara nya villkor” står det i ovan nämnda rapport, och som förhoppningsvis klargjorts vid det här laget så står humaniora inte i kontrast till arbetsmarknaden, snarare tvärtom. Och om det förhåller sig så med humanisternas anställningsbarhet så torde det vara än mer självklart att humanisterna har än mer att bidra med i andra delar av samhället, där olika former av politiskt arbete kanske får stå som det bästa exemplet.
Humaniorans natur kan givetvis definieras tämligen olika av studenter, lärare och andra, och därför kanske det kan tyckas vanskligt att ta fram ett nyckelord som övergripande skall definiera och fånga humaniorans främsta natur och bidrag till samhället. Men det gör vi ändå. Ordet blir:
Fritänkande.
Med det vill vi fånga essensen av humaniora, fastän det är vanskligt, och från Utvärderingsenhetens rapport så kan ni även låna följande möjliga definition på vårt så tongivande kritiska tänkande:
“Att kunna ifrågasätta grunderna för etablerade föreställningar och sakligt motivera sina egna sanningsanspråk” och “historisk medvetenhet, förmåga att förstå sociala situationer, tolka olika kulturyttringar och belysa problem [skulle] kunna betraktas som kritiska förmågor som särskilt efterlyses inom humaniora, där förståelsen för kulturell mångfald är mer central än inom de flesta andra vetenskapsområden”.
Därefter lämnar vi det upp till dig att tänka dig ett samhälle där det humanistiska fritänkandet inte finns, ett samhälle som saknar det kritiska tänkande, den interkulturella kompetens, den ökade tolerans och den förståelse rörande den mänskliga kulturen och det samhälle vi lever i som de humanistiska utbildningarna ger. Möjligen kunde även ordet “helhetsbild” användas med framgång här, men det är upp till dig att själv definiera vad humaniora är för dig.
- Vad bör Du göra?
Så, för att trygga både din egen och humaniorans framtid, vad bör du göra? Den här skriften ges ut av Lunds Humanistkår, och det är värt att notera att både Lunds Humanistkår och flertalet andra kårer runtom i landet jobbar hårt med frågor som rör humaniorans ställning, kvalité och dess studenters välmående.
Men anledningen till att du sitter med den här skriften i din hand, och anledningen till att Lunds Humanistkår beslutat att dra igång projektet som skriften ingår i är helt enkelt den att det största problemet tycks vara studenternas självförtroende.
För de av er som har ett genuint intresse av något humanistiskt ämne så är ett av de största hinder ni måste övervinna just det som gör att så många studenter hoppar av sin utbildning, att de bara läser ett par kurser i ämnet de gillar och sedan hoppar av därför att de tror att de måste gå något program inom något “konkret” ämne för att ha möjlighet till anställning. Nu har vi berättat för er att det inte är så det ligger till, och att om ni ändå gör så, då är risken kanske stor att ni gör både er själva och samhället en otjänst.
Så vi ber er att tro på er själva och era ämnen. Vi ber er att hålla ryggarna raka, att inte vika inför fördomar och okunskap, och vi ber er att inte nöja er. Det är upp till er att ställa krav på era utbildningar och de makthavare som styr över dem.
Vi ber er att våga satsa, att hjälpa oss att göra humanistiskt fritänkande till en självklarhet i alla delar av samhället, och vi ber er att hjälpa oss att trygga de utbildningar som ger oss det fritänkande som behövs så väl.
Vi ber er, kära humanister, att göra det ni gör bäst!
vid pennan,
Christoffer Ivarsson för Lunds Humanistkår
Humaniststjärnan, vår symbol för fritänkande
- Vad får man för jobb när man läser det?
Detta är den första frågan som kan tänkas hejda dig som tänkt läsa eller läser något ämne inom Historia, Filosofi, Språk, Musik eller något annat humanistiskt ämne. Såhär svarar Utvärderingsenheten vid Lunds Universitet:
“Den arbetsgivare som söker en person som kan tänka kritiskt, lösa problem, uttrycka sig väl i skrift och följa kunskapsutvecklingen inom ett fält har anledning att anställa en humanist. Och av materialet att döma är detta också ofta vad de [arbetsgivarna] i praktiken gör.”
”Humaniora i yrkeslivet” (2008:249) heter Utvärderingsenhetens rapport som visar på just det som de flesta humanister nog vetat, men inte kunnat uttrycka på ett, för omvärlden, tillfredsställande vis. Vi får jobb. Vi är nödvändiga. Inte “bra att ha“. Nödvändiga.
Vi vet alla vad problemet är: raka linjer och siffror. När du får frågan “vad skall du bli på det?” förväntas du kunna svara omedelbart och redogöra för den exakta utstakade vägen som leder dig fram till en specifik tjänst - helst också på en specifik arbetsplats med specifika arbetsuppgifter med en specificerad lön. Det funkar inte så för oss - och för väldigt få om man tittar på verkligheten.
Men skall man peka ut en sak som kan sägas vara representativ för humanistiska utbildningar så vill vi ju gärna att den saken skall vara utvecklandet av ett kritiskt sinne. Någon som på grund av sin förmåga att tänka utanför ramar och på ett bra sätt formulera och lösa problem borde ha lätt att hitta sin väg in på arbetsmarknaden - på vilken plats som än är i behov av en sådan person - hur oväntad platsen än kan verka för någon med en smula fastare ramar i sitt tänkande. Och så är det också. Ovan nämnda rapport kommer även fram till att:
“80 % av de renodlade humanisterna/teologerna har arbete inom ett halvår efter avlagd examen och majoriteten av de övriga är föräldralediga. Det är också tydligt att de färdigheter som utbildningen inom humaniora och teologi ger studenterna som fullföljer sina studier på högre nivåer är relevanta för arbetslivet. Det föreligger alltså inte stora svårigheter för dessa humanister att skaffa sig meriter från arbetsmarknaden, och den övervägande delen av särskilt de ny utexaminerade studenterna finner arbetet adekvat. Oavsett examen har få studenter blivit riktiga höginkomsttagare inom de närmaste åren efter examen, men humanisterna skiljer alltså inte ut sig särskilt.”
Så ni - vi - förstår att det inte är så enkelt att man kan rita upp våra möjliga karriärvägar eller våra nyttoområden i klassiska tabeller med tre till fem olika möjligheter beroende på kalkylerade val i utbildningen; våra möjligheter är mycket större och mycket flexiblare än så och just därför får vi jobben. Vad det nu än blir för mer eller mindre oväntat jobb som vi till slut tar så är det allt som oftast vårt fritänkande som hjälper oss att se möjligheter där ingen annan kan.
- Varför är humanioran så viktig för samhället i stort?
Det här borde ni kunna. Det borde för all del alla kunna. Men tråkigt nog så lever vi i en tid där all relevant kunskap skall kunna uttryckas i siffror, grafer och diagram, och för att citera en ledare i tidningen Lundagård: “Kunskap som inte leder till koldioxidfilter, elbilar eller mediciner reduceras till 'flum'". Man kan tycka att det är en överdrift, men om så är fallet så är det hög tid att vi tar i och överdriver lite.
Det vi humanister sysslar med skulle kunna sammanfattas i orden mänsklig kultur. På ett eller annat sätt så sysslar vi alla med att analysera, problematisera och utöka vår kunskap kring just olika aspekter av mänsklig kultur - allt mänskligt: högt som lågt, stort som litet, gammalt som nytt. Frågan blir snarare: i vilket samhälle är detta inte relevant, varpå tanken osökt går till Orwell eller något liknande.
När vi nu talar om humaniorans roll i samhället så faller det sig naturligt att vi tar upp de poänger som allt som oftast tas upp i diverse försvarstal för humaniora såsom vikten av kritiskt tänkande, förståelse för det demokratiska system vi lever i, ökad tolerans, nyfikenhet inför andra människor och kulturer etc.
Men detta är inte ett försvarstal. Det behövs helt enkelt inte.
“Arbetsgivare söker idag mindre efter personer med snäva specialkompetenser än individer som kan kommunicera, samarbeta, ta initiativ och uppdatera sina kunskaper och färdigheter för att klara nya villkor” står det i ovan nämnda rapport, och som förhoppningsvis klargjorts vid det här laget så står humaniora inte i kontrast till arbetsmarknaden, snarare tvärtom. Och om det förhåller sig så med humanisternas anställningsbarhet så torde det vara än mer självklart att humanisterna har än mer att bidra med i andra delar av samhället, där olika former av politiskt arbete kanske får stå som det bästa exemplet.
Humaniorans natur kan givetvis definieras tämligen olika av studenter, lärare och andra, och därför kanske det kan tyckas vanskligt att ta fram ett nyckelord som övergripande skall definiera och fånga humaniorans främsta natur och bidrag till samhället. Men det gör vi ändå. Ordet blir:
Fritänkande.
Med det vill vi fånga essensen av humaniora, fastän det är vanskligt, och från Utvärderingsenhetens rapport så kan ni även låna följande möjliga definition på vårt så tongivande kritiska tänkande:
“Att kunna ifrågasätta grunderna för etablerade föreställningar och sakligt motivera sina egna sanningsanspråk” och “historisk medvetenhet, förmåga att förstå sociala situationer, tolka olika kulturyttringar och belysa problem [skulle] kunna betraktas som kritiska förmågor som särskilt efterlyses inom humaniora, där förståelsen för kulturell mångfald är mer central än inom de flesta andra vetenskapsområden”.
Därefter lämnar vi det upp till dig att tänka dig ett samhälle där det humanistiska fritänkandet inte finns, ett samhälle som saknar det kritiska tänkande, den interkulturella kompetens, den ökade tolerans och den förståelse rörande den mänskliga kulturen och det samhälle vi lever i som de humanistiska utbildningarna ger. Möjligen kunde även ordet “helhetsbild” användas med framgång här, men det är upp till dig att själv definiera vad humaniora är för dig.
- Vad bör Du göra?
Så, för att trygga både din egen och humaniorans framtid, vad bör du göra? Den här skriften ges ut av Lunds Humanistkår, och det är värt att notera att både Lunds Humanistkår och flertalet andra kårer runtom i landet jobbar hårt med frågor som rör humaniorans ställning, kvalité och dess studenters välmående.
Men anledningen till att du sitter med den här skriften i din hand, och anledningen till att Lunds Humanistkår beslutat att dra igång projektet som skriften ingår i är helt enkelt den att det största problemet tycks vara studenternas självförtroende.
För de av er som har ett genuint intresse av något humanistiskt ämne så är ett av de största hinder ni måste övervinna just det som gör att så många studenter hoppar av sin utbildning, att de bara läser ett par kurser i ämnet de gillar och sedan hoppar av därför att de tror att de måste gå något program inom något “konkret” ämne för att ha möjlighet till anställning. Nu har vi berättat för er att det inte är så det ligger till, och att om ni ändå gör så, då är risken kanske stor att ni gör både er själva och samhället en otjänst.
Så vi ber er att tro på er själva och era ämnen. Vi ber er att hålla ryggarna raka, att inte vika inför fördomar och okunskap, och vi ber er att inte nöja er. Det är upp till er att ställa krav på era utbildningar och de makthavare som styr över dem.
Vi ber er att våga satsa, att hjälpa oss att göra humanistiskt fritänkande till en självklarhet i alla delar av samhället, och vi ber er att hjälpa oss att trygga de utbildningar som ger oss det fritänkande som behövs så väl.
Vi ber er, kära humanister, att göra det ni gör bäst!
vid pennan,
Christoffer Ivarsson för Lunds Humanistkår
Humaniststjärnan, vår symbol för fritänkande
